Undrar om jag själv provade på denna teknik då jag studerade och skulle läsa till tenter? Att somna medan jag läste provade jag ofta på, men kanske jag borde ha prövat att sova på böckerna?
Ser inte bekvämt ut, men vem är jag att kommentera när gubben ser ut att ha det hur gott som helst?
Det tog lite tid, bara 3 veckor kanske, att få de för små valjaat bytta. Men nu blev de bytta och dags att prova dem. De är kanske lite för stora för Niila, men eftersom vi ändå inte skall springa med dem eller göra en utflykt till Nordpolen, så tycker jag att de sitter bra. På Nasti sitter de däremot helt perfekt.
Så han fick hoppa in som draghäst. Fast, det går inte alltid så himla rakt framåt eller snabbt, när det måste stannas och lämna märken efter sig med jämna mellanrum.
I går spräckte Lapphundsbloggen 10 000 views gränsen. Alla tackar ödmjukast för att ni är intresserad av att följa med familjelivet med 2 lapphundar.
I området vi bor på tillfälligt tills huset är färdigt finns det en hel hundar. Det vi märkt, till skillnad från området vi bodde tidigare på, är att nästan alla hundar har något att säga till om när de möter en annan hund. Oftast är det en massa morrande.
Och nu har båda våra killar tagit åt sig av den ovanan också. Så nu morrar också våra grabbar nästan varje gång vi möter någon annan hund. Och det är annoying as hell! Om jag på promenad med bara en av grabbarna så kan jag med någon godisbit fånga uppmärksamheten så pass mycket att jag får honom att gå förbi utan att morra. Har jag båda hundarna är det ett helt annat pussel, för medan man fokuserar på den ena och får den att vara lugn, så har man den andra som hittar på något. Inte enkelt.
Tidigare brukade någon slags hundgodis fungera bra för att fånga grabbarnas uppmärksamhet när man skulle möta någon hund. Men det har nu tappat effekten. Båda grabbarna bara ignorerar hundgodiset och är mer eller mindre hypnotiserade av den andra hunden.
Här en dag så var det slut på hundgodis hemma. Det enda som fanns var lite Appenzeller ost som jag köpt dagen innan i Lidl. Så jag skar upp några bitar och tänkte – what the heck, värt att prova.
Och OM det fungerar! Bara att vifta med en bit ost halv meter från nosen på killarna och båda svänger fast 180 grader på en mikrosekund. Inga problem här inte. Så, Appenzellerost – jag tack! Fast billigt blir det inte att köpa Appenzeller ost för 10 euro varje vecka 🙂
Nu böjar det nog annars vara bland de sista dagarna som grabbarna får njuta av snö för den här säsongen. Snön smälter med rekordfart, och solen är redan så stark att snön smälter på dagarna fast det är minusgrader ute.
Lapinkoira tidningen kom genom postluckan för någon vecka sedan. Det är en lite konstig tidning, och jag vet inte riktigt vem målgruppen är. Halva tidningen är nämligen fylld med protokoll från möten, namn på människor, en massa bilder på hundar som deltagit i tävlingar. Kan tänka mig att tidningen är riktad främst till uppfödare, kanske? Halva tidningen brukar i alla fall vara helt läsvärd, där det finns olika artiklar om hundars sjukdomar, genetik, skolning, och annat skoj.
Den här gången så fanns det en artikel om lapphundars lynne, naturliga beteende, sätt att vara. En del tänkte jag diskutera i bloggen senare, men kan redan nu konstatera att våra gossar nog till vissa centrala punkter glömt att läsa instruktionsboken för lapphundar. Huh!
Nå, en intressant och nyttig detalj fanns i en av artiklarna. Det handlar om luddiga tassar.
Ni kan gissa att det under vintern och speciellt med nysnö fastnar en hel del snö i de här luddskorna. Då vi är på promenad och det finns nysnö så stannar Nasti about en gång i kvarten och tuggar bort snö som fastnat i under tassarna.
Vi har ännu inte trimmat hans tassar en enda gång, främst för att vi kanske varit lite lata och aldrig kommit åt att göra det. Jag vet många som har. De som har gjort säger att det inte hjälper så himla mycket mot snö som fastnar mellan tassarna.
Nå, nu satt jag häromkvällen och läste en artikel om ”Suomenlapinkoirien ongelmakohdat”. Och då hittar jag några rader om just precis luddet under tassarna och mellan ”tårna”. Och experterna säger att man absolut inte skall klippa håret under eller mellan tassarna. Håret är där av en orsak och skall vara där. Håret nämligen ”suojaavat anturoita pakkaselta ja maastolta”. Det alltså skyddar både mot köld och allehanda som finns i terrängen.
Så, definitivt aldrig klippning för vår del.
Så det är ingen nyhet att hela västvärldens befolkning håller på att bli rejält överviktig, i vissa länder är det väl redan 50% av populationen som klassas som överviktigt.
Och i kölvattnet av detta så tycks också våra kära husdjur hålla på att bli överviktiga. Det finns djurläkare som påstår att i Finland så är 30-40 av husdjuren redan överviktiga. Och en stor orsak till detta är inget annat än småätande. Eller ehumm… hundar kan ju inte småäta, med matte och husse kan hålla på att ge dem små godbitar under hela dagen.
Jag har läst på många forum människor som inte verkar veta om deras hundar är överviktiga och de frågar om mängd mat och hur man skall känna igen. Jag undrar hur svårt det kan vara? Fråga uppfödaren vad en typiskt hund av rasen skall väga, och ta hunden i famnen och ställ på vågen.
Nåja, övervikt är inget att leka med gällande hundar heller. Problem som kan uppstå är diabetes, sjukdomar i andningsorganen, hjärtsjukdomar, stöd- och ledbandssjukdomar, urineringsproblem, eller risk för värmeslag.
Låter någon av riskerna bekanta?
Läste detta på MTV3s hemsidor.
http://www.mtv3.fi/uutiset/kotimaa.shtml/2013/03/1722481/lemmikit-lihovat-kilpaa-ihmisten-kanssa
Igår var det lite av hundväder, ett par minusgrader, en jäkla storm som piskade all lössnö i ansiktet och så lite halka. Tyvärr så känner vår pojke Nasti inte till det här hundväder konceptet. Fick nog ut honom på kvällspromenad. Och runt 10 minuter knegade han framåt, men sedan började han dra benen efter sig. Och några minuter senare var det slut på hans iver att vara ute, och han började dra hemåt igen 🙂
Så, den här lapphunden vill nog främst ligga hemma och chilla.
