Bollkastningsmaskin är ett ganska långt ord.
Undrar om jag borde skaffa en sån här? För Nasti skulle det vara bortkastade pengar, eftersom han bara vill att man springer efter HONOM när han har bollen i munnen. Men Niila har förstått konceptet att springa efter en boll och faktiskt hämta den tillbaka så man kan kasta den på nytt.
Undrar om det finns vissa sovställningar som är inprogrammerade i lapphundarnas DNA? Det här är i alla fall tyylinäyte á la lapphund…
Ännu får några månader sedan så hade dottern den dåliga ovanan att hon sprang omkring och jagade Niila. Han är så pass mjuk i sitt beteende att han springer undan och går och gömmer sig. Vilket damen tycker är hur rolig lek som helst och fortsätter att jaga honom.
Inte så himla kul.
Nu börjar däremot tösen så småningom förstå oss då vi säger att Niila inte tycker om det alls. Och damen har slutat med det mer eller mindre. Och ganska genast så har Niila igen börjat hålla sig nära tösen som han gjorde då hon var yngre. De tycker om att pussas i mängder 🙂
Nå, damen har varit sjuk och är lite nere och hängig. Men vilket under lite luddterapi kan göra. Damen blev på så gott humör när hon fick sällskap då hon skulle sova.
Jag har varit tvungen att hålla paus från bloggandet då min tid inte just nu helt enkelt räcker till.
Men nu har det varit lite lugnare ett par veckor så försökte få igång bloggandet igen.
Jag har besökt hundparker i rätt så många länder och rätt så många städer. En del har varit ganska så rysliga, en del helt ok. Den som vi besökte idag tar nog pris för den bästa utsikten någonsin. Här kunde man gott sitta och njuta en längre stund också!
Lite misstänksamt provade Nasti på att ta sig ett årets första dopp. Eller kanske det inte var doppet i sig som han var misstänksam mot utan kvaliteten på vattnet i Aura å?
I hela vår nuvarande lägenhet så har vi 3 mattor på golven, resten är utan mattor. Om jag tittar snabbt omkring mig så är säkert 80% av alla golvytor utan mattor.
Men likväl, när någon av grabbarna skall spy av någon anledning så går de alltid först och ställer sig på en matta och sen först spyr dom.
Weird 🙂
Niila hade en punkki inne i munnen. How grose is that?!?
Vi sku nog aldrig ha märkt det här, för det är ju inte så att man undersöker hundarnas mun så där regelbundet. Men grabben fick en bit spansk korv som treat. Dom är lite hårdare och segare. Han kämpa en stund med biten, och plötsligt såg vi att det börja komma blod ur hans mun. Vi trodde först att han bitit sig i tungan eller att en tand lossat. Men efter lite undersökning så verka allt vara på sin plats ännu.
Och sen när jag fick efter lite papper för att torka upp blodet som var på golvet så hitta jag punkkin.Och det var inte en liten grej, about lika stor som min lillfingersnagel. Bä, den rörde dessutom ännu på sig.
Tydligen, och turligt nog, så hamna Nilla vända och vrida på korvbiten så mycket i munnen att punkkin strök med i farten.
Fy usch. Tydligen så hjälper inte punkkimedel mot att killarna håller på och tuggar i sig gräs och punkkina sitter och lurpassar på grässtrået.
Undrar om jag själv provade på denna teknik då jag studerade och skulle läsa till tenter? Att somna medan jag läste provade jag ofta på, men kanske jag borde ha prövat att sova på böckerna?
Ser inte bekvämt ut, men vem är jag att kommentera när gubben ser ut att ha det hur gott som helst?
Det tog lite tid, bara 3 veckor kanske, att få de för små valjaat bytta. Men nu blev de bytta och dags att prova dem. De är kanske lite för stora för Niila, men eftersom vi ändå inte skall springa med dem eller göra en utflykt till Nordpolen, så tycker jag att de sitter bra. På Nasti sitter de däremot helt perfekt.
Så han fick hoppa in som draghäst. Fast, det går inte alltid så himla rakt framåt eller snabbt, när det måste stannas och lämna märken efter sig med jämna mellanrum.
I går spräckte Lapphundsbloggen 10 000 views gränsen. Alla tackar ödmjukast för att ni är intresserad av att följa med familjelivet med 2 lapphundar.
Lapphundarna Niila och Nasti 